In memorian

Nalle

 

Golden Retrivern Sandermars Miracle man "Nalle" var min första egna hund.
Som fjortonåring fick jag överta en treårig goldenhane, Nalle, från
en badmintoninstruktör.

 

Jag hade verkligen längtat efter att få en hund. Min mamma sa att hunden
fick vara på mitt rum och det varade i några timmar. På grund av mina
fortsatta studier på annan ort belv mamma och Nalle sedan de allra bästa
vänner och de hade en förtrolig härlig relation ända fram tills vi fick ta bort
honom 14 år gammal, på grund av ålderskrämpor.

 

Nalle var en väluppfostrad, ganska lugn och bekväm hund. Han hade hamnat
i en familj som idrottar väldigt mycket vilket fick honom att gömma sig
bakom husknuten så fort pappa Inge kom joggingklädd. Anledningen till detta
var att han vid ett tillfälle hade sprungit med mig och hästen på en långrunda. Ovetandes om detta tog pappa Inge med sig Nalle på en femkilometerstur
strax efter ridturen.

 

 

Lorraine

 

Jag hade fastnat för den belgiska vallhundsrasen och 1983 tog jag hand om en omplaceringshund. En åtta månaders tervurenstik, Lorraine. Det var ingen "super"- hund mentalt sett.
Hon var reserverad, skotträdd och hade en helt outtröttlig jaktinstinkt. Detta var en
enorm utmaning för mig. jag lärde mig oerhört mycket av att försöka få rätsida på alla
Lorraines små och stora egenheter.
 
Mitt intresse och nyfikenhet av att lära mig mera inom hundars mentalitet och
dressymetoder gjorde att jag sökte kunskap och utbildade mig vidare inom "hunderiet".
 
Lorraine var en väldigt duktig draghund och vi avverkade många mil i skidspåren
tillsammans. Tyvärr hade Lorraine en skada i vänster handled som tillslut gjorde henne
blockhalt. Enligt förra ägaren hade hon sprungit in i en häst och troligtvis skadat sig då.
Efter konsultation med röntgenbilder och veterinär fanns ingen annan utväg än att ta bort
henne 1987, endast fem år gammal.
 
Redan 1987 hade jag bestämt mig för att skaffa malionois bara jag hittade en. Det dröjde
17 år och tre schäfrar senare.

Ascci

 

På min 25-årsdag fick jag en schäfertik, Eftas Angelique, Ascci. En helt
underbar hund som var ett riktigt bra tjänstehundsämne. Ascci var
barnens favorit samtidigt som hon var en trygg vakthund hemma på gården.

Jag upptäckte det fascinerande inom tjänstehundsverksamheten och
utbildade henne till bevakningshund i Flygvapnet. Mitt intresse ökade och
vi utbildade oss till tjänstehundsekipage i Hemvärnet. Där jag så 

småningom utbildade mig till tjänstehundsbefäl.

 Ascci korades som +3 och hade väldigt många bra egenskaper. Vi tränade
spår, sök, rapport och tävlade lite i lydnad och spår med det var framför allt
som bevakningshund Ascci och jag trivdes bäst.

Ascci fick två kullar som jag födde upp hemma. Ur sista kullen behöll jag en
tikvalp, Basic.

 Ascci fick cancer i flera av bukhålans organ. Hon blev åtta år.

Jonna

 

New Founlanden Arion … "Jonna" var Patriks första hund.

Rasen valde Patrik för att han ÄLSKAR att dammsuga… Nej han hade träffat rasen
hon några grannar och fattat tycke.

Patrik tränade räddning med Jonna och lydnad med blandad framgång. Men
träffen vinner. Jonna blev både certifierad räddningshund och lydnadschampinon.
 

Jonna fick en svår skada i bakhasen och fick låta operera både korsband och menisk.
På ålderns höst fick hon livmoderinflamation och fel på sköldkörtels. Hon
klarade operationerna och blev 12 år innan vi fick ta bort henne.